22 maj 2018

Qvinnans öfverhöghet à la SCUM (Society for Cutting Up Men)

(lightversion af SCUM)

Rörandes qvinnans gudinnestatus oc hvad det ledo til.

Om vi i allomkvädande tonlag sago att männ äro af en mer simpel construction än qvinnan så faro vi ej till fullo med osanning, då det är ett factum biologicum att qvinnan hvaro mer complext construerad, bland annat visar sig detta genom att det är qvinnan som hafva qapaciteten att föra lifvet hvidare.

Uthifrån mental synhvinkel så hafva detta äfven givit människan någonsamma bieffecter, ur fysisc känslosynhvinkel är det ett gifvet factum att qvinnor hafva svårare än männ att finna sexuellt erhållen njutningstillstånd. Männ qaractäriseras ofta som hårdare, mer uppfyllda av barbariska drag, mer enkelspåriga med mera mer eller mindre depriverande egenskaper enär qvinnan framställs som hafvandes primärt positiva egenskaper såsom medmänsklighet, snällhet, ömsinthet – detta kan så tolkas som en klar positiv bieffekt af mödraskapet säges det.

Qvinnor kan således finnas hvara mer emotionella, men är äfven mer mystiska, dolda, hemliga, mer complexa tankestructurer emedans männen oftare än eljest går rakt på sak – en discrepens som hvid vissa stunder leder till problem i communicationsflödets gång.

Detsamma är gällande hvad gällo de olika qönens sexualitet, både den mentala som den fysisca. Männ verkar hafva enklare att finna njutning i fotografiska bilder enär qvinnor kan finna uppeggning via ord oc dess sakliga innebörd. Angående den fysisca aspecten af sexualiteten så hafva qvinnan långt fler utvecklade erogena zoner som hvad gäller vaginan har en myckken mer complicerad sammansättning än mannens mer simpla qönsorgan.

Männens fallos (φαλλός) är i förhållande enkelt construerad oc det är hvanligtvis (sånär icke medicinsca problem föreligger) smidigt för en man att erfå erection som att få detta att utmynna i en sprutflödesam orgasm, vissa männ kan då få flertalet orgasmer men det bör ses som en upprepande function af samma förlopp. Qvinnors qönsorgan kräver ehuru större ansträngning för att bliva både uppeggad, men äfven för att nå sådan extas att man kan benämna det hvid hvarande orgasm, alla kan inte ens detta ernå. Tragiskt nog.

Qvinnokroppen som sådan är äfven en scapelse som till sin natur är vackrare oc skiönare än mannens, speciellt med åtanke på kroppens innombördsliga function då det är den som föro lifvet hvidare.

Utifrån dessa synhvinklar äro det inte särledes udda att qvinnan i många religioner oc culturer blifvit afhyllad som hvarande en gudomlighet, dels för hennes function inom arten homo sapiens men äfvenledes för att hon mer än andra kan härska genom list oc andra mentala capaciteter emedans mannen genom tiderna oftare än sällan härskat genom ren ock skiär råstyrka, en scapelse där testosteronet hvarit af styrande hvikt.

Männen har ofta äfven caractäriseras som utaf större logiskt tänkande än qvinnan hvilket enligt förklaringarna har med jagtinstincten att bescaffa, de fleste vetenscaperna bygger sedan uppenpå logicism hvilket gör att männ kanske hvarit mer framträdande inom dessa områden, en annars mer legitim orsac till att männ varit mer framstående inom forskningsbranschen är att qvinnor blifvit discriminerade.

Utifrån dessa criterier är det heller inte särledes underligt att bese qvinnan som en högre stående människoscapelse, äfven om en inte önskar blanda in de mentala egenheterna oc framhäfva de som culturellt bundna, så qvarstår factumet att qvinnans njutning oc lyckosinnestånd är mer svårbemästrat, då det är af mer complex structur. Härifrån är conclusionen icke hvidare långdragen om en ser att mannens njutningsvägar är mer enklare, så ter det sig äfvenledes naturligt att man skall concentrera sig uppenpå att lyckogöra oc njutningsföra qvinnans liv - mannens lyckogörning oc njutningsförning blivo ändå garanterat genom detta handlande.

Under en sexact skall en således hvid hvarje tillfälle centrera uppenpå qvinnans benjutning, hennes önskemål oc viljor böro häri bejakas hvarvid hon får sina behof tillgodosedda under hennes individuella bästa förutsättningar – en man är under normala omständigheter ändå garanterad att uppnå sexuell njutning.

En man bör äfvenledes känna njutning genom factumet att qvinnan njuter, detta är givetvis ett ömsesidigt förhållande men enär qvinnans njutning är mer svårbemästrad så är det den en bör concentrera sig uppenpå.

Hvidare kan en anse att qvinnans njutning är mer mystisc, att hon är tillhörandes den divina sfären, eller åtminstone en mer complext utvecklad människoscapelse, hon haver djupare känsloliv, mer utvecklade emotioner. Hon är hvid sanningen en mer fullbordad variant oc därmed något männ har att uppfylla hennes kraf så att hon kan nå målen om maximal njutning oc lycka.

Mannen är äfvenledes vinnande part i detta handlande, då han genom att hans älskade part njuter ävenså bör avkänna njutning i sig själv. Att concentrera sig på qvinnans njutning leder till ett rättvist förhållande då detta gör så att båda har möjlighet att nå målen om njutning.

I en sexact kan detta rent practiskt betyda att mannen naturligtvis bör utöfva oralsex på qvinnan ifall hon så önskar, oc i så fall gifvethvis under så lång tidsmässig stund som hon behöfver på sig för att det skall bibringa henne extasisk njutning, att hon bör få de smekningar, myspys oc andra trefvligheter hon än önskar oc finner behof af äro til synes en själfvklarhet. Något annat vore till fullo barrockt.

Spöret kunno då framföras om inte mannen tillika bör ges dessa deliqata ting, detta är ett spörsmål af individuell art oc bör så icke teoretiskt bestämmas, till skillnad från hvad fallet äro för qvinnan där detta får sägas hvaro en collectiv berättning, men det är i hvilket fall eij nödvändigt för mannen att erhålla denna prioritet då mannens construction är sådan att han ändå uppnår sexuell njutning. Vi kan sägo vi klarlaght detta ånyo.

Qvinnor får således gifvetvis gifva njutning åter, men behöfver inte så göra, det kan äfven här hvara ordsligt framförvärt att enär den fullständiga centreringen skall hvara på qvinnans lott så är det til synes äfven så att mannen icke bör skämmas bort, då det är männen som finnes till för qvinnans benjutning, hon som skapar lif, ack ej tvärtom.

Att qvinnor finns til, räcker nog för att männen skall finna njutning. Allt annat tillhör henne.

Qvinnor är som en gudagåfva til ett annorstädes makalöst liv, hvarvid det är mannen som står i tacksamhetsskuld till qvinnan oc givetvis bör gifva henne den uppmärksamhet oc tillfredsställelse hon så önskar.

En man skall således själfv erfå njutning af att han gifver njutning til den han känner sig bunden til, genom att hans egen gudinna känner njutning oc lycka så skall han oc känna dessa känslomässiga ting. Om han icke är tillräcklig i att gifva njutning oc lycka så är det som tidigare sades, qvinnans njutning oc lycka som är det allra viktigaste, det är hennes preferenser som äro avgörande hvad som kräfvas kan, hon kan då behöfva fler verktyg, detta har hon en absolut rättighet till - det är alltid hennes njutning oc belyckning som är måttstocken på när denna har fyllts.

Är det icke tillräckligt, hvilket det som oftligen ei är, med denna karlaslok hon haver anförskaffat så besitta qvinnan den fulla rätten att anförskaffa ett flertal, mannen skall om han är normal hvid sina sinnes stånd endast finna sig hvarandes till nöjs med detta, då han enkom skall önska henne det bästa og främsta - will hon, skall hon få, hennes njutning oc lycka är det centrala. Hvid sällsamma tillfällen gör han ej detta, alternativen är att smyga om det eller slänga ut fanskapet.

Man kan bara hylla qvinnor som äro af denna sanningsfulla oc själfvberättigande insikt om sitt väsens varandes diwina befintlighet samt gifvetvis icke havandes något emot att mannen med sitt sinne, själ oc ögon ser det på detta varandes hvis. Factumet att qvinnan är en gudinna som både fysiskt, mentalt samt andligt står öfver mannen är något både mannen som qvinnan bör erkänna som om det vore en själfvklarhet, då det ju så just vara.

Det äro oklart om det behöves hvidare förklaringar men då qvinnor är mer complexa än mannen krävs det mer uppmärksamhet, ansträngning med mera för att dessa jordbevandrande gudinnor skall kunna uppnå samma njutningsgrad oc lycka såsom mannen. Mannens simplicitet gällande detta gör så att han garanteras njutning oc lycka utan hvidare ansträngning, häraf måste man alltid concentrera sig uppenpå qvinnan. Jag finner det både själfvklart oc uppenbart, logiskt oc conseqvensuellt, ingen bör härvid kunna motstrida.

Likaledes uppenbart kan det tyckas att om qvinnans njutning oc lycka nu ändock icke kunno säkerställs af mannen så hafva hon til fullo rätt att complettera denna man, för det är qvinnans njutning oc lycka som skall kommo i förstahand, speciellt från mannen som älskar individen oc hvill henne all lycka oc njutning hon kan erfå, häraf bör han ej känna svartsjuka eller andra äganderelaterade åkommor.

Om denna man icke räcker till så behöfver det icke vara så att skuld skull läggas uppenpå mannen utan qvinnans mer complexa beskaffade structur kan göra så att hon har högre kraf för att ernå njutning, både mental såsom sexuell, än hvad en man klarar af. En qvinnas önskningar kan även så ibland vara så att di finner det njutningsfullt när di erfår uppmärksamhet hvarvid de böro få denna uppmärksamhet så att de kan njuta af den. Känner qvinnan sexuell attraction til andra så bör hon få utlefva detta, fullt ut, då ett hindrande af detta förstoppar hennes möjligheter til njutning oc lycka.

Sedan kan en ävenledes åberopa, ty då qvinnan de facto är mer komplex gällande detta känslolif så torde hon ju vara mer utvecklad än mannen, en finare eller varandes mer utvecklad formation af människa. Själfvfallet anses då att mannen skall inse sin roll oc verkligen se till, eller försöka se till, att denna högre utvecklade hvarelse får det så bra hon allena kunno. Med detta resonemang i bakgrunden så är det til syvendes solaklart att mannen skall hylla qvinnan, att qvinnans tillfredsställning både mentalt såsom fysisct är det enkom centralaste målet som både mannen oc qvinnan skall hänge sig åt. Det är, för både man som qvinna, enkom qvinnans njutning oc högre sinnesstatus som ära målet.

Vissa kan då utsäga att det kan bli tal om utnyttjning af mannen. Det är til syvendes sant att människan ibland beter sig illahandlandes men iak tror att människovarelsen innerst inne äro en god hvarelse, med dessa utvidgade spelregler så kommo ehuru utnyttjning att ske. Utnyttjning som sådan är naturligtfvis fel men det blir bara frågan om utnyttjning om det uppfattas som utnyttjning, går mannen med på hvad det nu må hvara så är det inget problem, vinner qvinnan på detta oc finner njutning af skeendet så är allt okej, hennes njutning oc lycka är det centrala. Således kan man ej komma till annan conclusion än att det icke ett problem kan ens hvara.

Problem kunno ehuru uppstå om den individuella mannen icke accepterar sin roll, han är dock ingen ’slaf’, således är han fri att bryta upp oc lämna qvinnan om han inte är till förnöjs. Det hvill säga, ingen större skillnad från huru det öfverlag ser ut hvid dags lägo. I detta hvarandes fallet har icke så mannen kommit till insikt om sin status som en tjänare åt den divina Gudinnan.

Om mannen dock hyllar qvinnan såsom den Gudinna hon så fullständigt är, så händer uppbrytning ehuru ej icke oftast hvilket ger qvinnan extra stort spelrum, men det är ett spelrum som accepteras af mannen oc då är det icke utnyttjning utan enbart nyttjning af befintliga resurser för att nå lycka oc njutning. Fullt acceptabelt oc eftersträfansvärt således.

Om qvinnan värderas i sin rätta börd, oc mannen vid sin, finnes aldrig något enstaka problem, ty qvinnans hval oc makt äro oinskränkta oc allsmäktiga. Vardän de än så är, de varo av högsta godo.

Männ oc qvinnor må vara af lika värda i mänskligt hänseende, det är helt correkt gifvetvis, men det behöfver icke så betyda att wi äro lika utvecklade samt lika complexa. Om man omvänder det, det finnes ingen värdeskillnad emellan normalt begåfvade oc utvecklingsstörda i de flesta teoriernas värld. Det finnes således ingen grund i att påstå att denna syn går åt ’allas lika värde’, synen accepterar bara qvinnans complexivare status, istället för att förtrycka den oc föra ner, märk ner, qvinnan på mannens enklare nivå.

Vissa kan så i sitt sinne tro att resonemanget är en föranspelning för att killar skullo kunna vara otrogna utan att därför erhålla sämre samvete. Att det masculina qönet skulle ha sex vid sidan om den han håller kär oc åtrår, hyllar, existerar inte i förelagd tes, dessutom, ifall qvinnan besitter svartsjuka (alla gör ju ej så, här menas om de gör så) så är eventuell makes sexuella aktiviteter med andra qvinnor eller män än henne direkt negativt för hennes belyckning oc njutning, alltså får han så icke göra.

I mina dagar af lifvet har iag så aldrig mött en qvinna som inte i sitt innersta alltid önskar att mannen till sin fulla existens åtrår enkom henne, utan avvikelser, hvarvid det sinnes uppenbart att qvinnor i gemen för sin mentala tillfredsställelses skull haver en absolut rätt att avkräva total trogenhet från maken sin.

Friheten för qvinnor att ha multipella sexpartners om de vill ligger i att deras kraf för njutning äro mycket högre, det kan behöfvas både variation, spänning, omväxling eller hvad som helst för att en qvinna skall njuta, eller bara factumet att hon finner någon attractiv oc önskar ha just den hannen just för den actuella stunden. Man kan då undra varför mannen skall hindra henne att få en njutningsfull stund, han bör ju bara bli glader af att hon erhåller en stund af skön njutning.

Mannens njutning kräver inte lika mycket, han är enklare oc erfår sin sexuella njutning på ytterst simpelt hvis, dessutom bör han ju finna njutning utaf att hans gudinna njuter.
Det är nog förtalt kring det.

Att qvinnan innehar rätten att ha i antalet hur många sexuella partners hon än vill emedans mannen endast skall sexuellt åtrå sin gudinna är icke ett skefvt förhållningssätt, det finns ingen orättvisa i detta utifrån tesens synhvinkel. Detta är inte skefvt på något hvis för båda får ju sin bördsrätta njutning, qvinnans kräfver bara mer, men enär det är njutningen som är målet så är det icke fel att qvinnans tillfredsställelse kräfver mer.

För att ett annat exempel taga: Det kräfves större resurser för att tillgodose krafvet(målet) om att blinda/döfva/stumma skall få en lika god skolgång som barn som icke har dessa problem, i detta fallet anses det hvara orätthvist om samma factiska peng hafva utdelats per barn i kostnadsberäknelserna för skolgången då detta skulo inneburit att de handicappade barnen icke hade kunnat hava nå målen om lika bra skolgång. Det kräfvs helt enkelt mer för att nå målet, då är det rätthvist att de erfår mer.

Så, behöfver qvinnan flera partners så är det icke alls orättfärdigt om hon får hava det emedans mannen håller sig till sin gudinna, det är rättfärdigt då syftet är att båda skall uppnå målet om njutning oc lycka. Mannens behöver man icke bry sig om, för det kommer automatisct emedans qvinnans kräfver högre ansträngningsgrad. I ofvannämnda resonemang är det främst sexuell njutning oc lycka som anspelas, mental lycka kräver som oftast en hel del för alla inblandade, då ännu mer för en qvinna med sin djupa börd.

En qvinna som ständigt bliver behandlad som en gudinna commer hväll inte hafva mycket til öfvers för sådana karlar som inte uppmärksammar henne tillräckligt, om hon alltid blir uppmärksammad af sin man/make så får hon detta med tidens gång som krafv, så länge han ställer upp på detta är det ju inget problem i sig. Slutar han ställa upp på detta men hon kräfver det ändå, ja då är hennes njutningsbehov inte tillfredsställda i deras förhållande hvarvid hon innehar rätten att complettera honom för hans brister, en rätt hon vid allsom tid ändock haver.

Så är äfven fallet om han förhvisso fortsätter oc uppmärksamma henne men hon erfår s.a.s. stegrande kraf, p.g.a. slentrian törhända, hvarvid han längre ej räcker til för att säkerställa hennes njutning oc lycka. Hennes njutning oc lycka är ju det centrala. Hursomhelst har hon alltid rätt att införskaffa sig njutning på vilket sätt hon än vill. Mannen står alltid fri att lämna sin partner, om han inte finner njutning oc lycka i att befinna sig i närheten af henne. En dylic lämning bevisar ehur att dyrkningen av gudinnan icke varit av sanningsenlig börd.

Mannen är simpel, därför är han underställd den som är complex som kan nyttja honom eller flera af dem som sitt redskap för att ernå det både mannen oc qvinnan alltid skall eftersträfva, d.v.s. qvinnans maximala njutning oc lycka. Qvinnan äro apexet på evolutionen, hon är den mer utvecklade, hon är det bästa som finns, det bästa som någonsin gjorts, dessutom är hon mer emotionell oc spirituell - har man någonslags religiös tro så är hon närmare den andliga oc gudomliga världen, alltså är hon dessutom gudomlig.

Hon är den som bringar lifv.


När mannen får en qvinna att njuta, eller låter henne njuta på det sätt hon vill, så smeker han s.a.s. en gudom, eller alltet. Något skiönare än så kan det ju inte bliva. Qvinnan äro mannens väg för att överhufvudtaget få komma i contact med gudavärlden, utan qvinnan når han inte dit - qvinnan befinner sig redan där. Utan qvinnan, finns mannen inte ens til.



























~

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar