Sugande feminister

Feminismen är som vi alla vet en rörelse, eller ett ideologiskt tänkesätt, som tagit sig in i de mest olika samhällsdelarna på både gott och ont, utefter vad som menas med begreppet eller ej kan diskuteras om och till. Här kommer ehuru en något udda belysning om ordet feminism som är mer än intressant, även utifrån ideologisk synvinkel, från många håll skall vi se, främst bör ju de som benämner sig som ‘feminister’ tänka en tanke till.

Termen ‘feminism’ har en mycket intressant etymologi, och man kan undra varför denna term nyttjas då det blir rent emotsägeligt mot de politiska syftena eller t.o.m. mot hela det feministiska perspektivet, vilken historisk betingad definition man än ger. Däremot så kan man använda termen för det man vill gå emot och som sådan så kan den faktiskt ha sin rätteliga plats hos perspektivet, och i detta fallet enligt mig mycket rättfärdiga perspektivet. Fast det är som att benämna sig som republikan, samtidigt som man äskar stödja kungahuset, fast vissa feminister kanske ändå inte är att beteckna som logiska.

För det första så har ordet fēmina en ‘egoistisk’ grammatisk egenhet, just detta ordet som på latin betyder ‘kvinna’ är ett av allena tvenne substantivord i latinet som har kvar den gamla grammatiska formen mediumparticipet som även finns i t.ex. klassisk grekiska och sanskrit som latinet ju delar indoeuropeiskt släktskap med. I dessa gamla tider så är det lite felaktigt att tala om ‘egoistisk’ form även om det är just det som det är, d.v.s. det är något man gör för sig själv. På sanskrit heter denna grammatiska form ātmanepada ‘ord för en själv’. Denna form finns t.ex. bevarad i svenskans andas - det är något man gör för sig själv och man kan enligt bruk inte säga ‘att anda’ såsom man t.ex. säger ‘att sitta’.

Om vi återgår till fēmina så har det således förutöver kvinnobetydelsen en äldre betydelse som blir ‘(hon) som suger (för sig själv)’ vilken alltså är medial men också betecknande för den ‘kvinnosyn’ som feminismen anser att de måste gå emot. Att kvinnans position i samhället utgörs av hennes moderliga plikt, i detta fallet fokuserat o symboliserat via amning.

Det bör även tilläggas att termen för ‘dotter’ inte är bättre den utan den betyder antagligen mjölkerska, enligt en av hävd konklusion där man tagit främst hänsyn till den indiska deri­veringen men med en djupare och bredare analys ger istället att termen som dotter är skapat på ytterst betyder ‘att skapa’ och ‘att sprida/innehålla livskraft’ vilket ju är en trevligare associering till ens barn, här centrerat till dottern som senare i livet blir livsskapande, om hon i sin tur får barn.

Med kons heliga plats hos indierna så förklarar det även den föregående tesen. Men kvinnans sugande status går ju ej att förneka häruti.

Fēmina kommer främst från det rekonstruerade *dhē-mnā som är avlett från den protoindoeuropeiska roten *dhei- ‘att suga’, det finns en möjlighet att även de latinska orden för son och dotter, filius och filia, har sin härstamning härifrån men de kan också komma från roten *bheu- som betyder ‘att vara, existera, växa’ vilket för en in på shakespeareanska tankegångar. Men om vi återgår till grundbetydelsen så har feminismen inte enbart den ena betydelsen av *dhei att gå emot utan även den andra då *dhē-lo- har givit oss, genom latinet, fellatio. Ja, historien har oss mycket att ge, feministerna visar vägen.

Kvinnor är sugande kvigor

~

Läs mer om indoeuropeisk mytologi i min bok Europas tungomål, samt om gudinnereligion i mina Tu est Divina, eller om den feministiska ideologien i min bok Postmodernisme premillénaire.
~

DN, SvD, SvD, SvD