Min musa Maria

Jag har sagt detta förr, du kommer få höra det flera gånger till, detta är verkligen vad jag känner og alltid känt.

Jag är så otroligt glad, att jag stötte på dig, du fångade mitt intresse direkt og jag kunde inte hålla mig ifrån dig, väntandes, saknandes, längtandes, o du var alltid där, precis som du är nu.

Att du sen, genom din otroliga charm og utstrålning drog fram det poetiska i mig, du ledde fram det från min själ, det var bara du. Du drog fram det som kommit att bli en så stor del av mitt liv, min själ, o du är överallt i den, precis som du är i mitt hjärta o far runt, värmer mig gott, o ger mig något, som ingen annan lyckats ge, en kärlek i ständigt växande.

Jag är dig förevigt tacksam, jag har inte en aning om hur jag ens skulle kunna återgälda det, det är nog inte ens möjligt, men min kärlek har du, o kommer så alltid ha, oavsett vad som än sker.

jag älskar Dig Maria, min Erato

Du anar inte, vad du inneburit för mitt liv, för min själ, för hela min existens. Det kan aldrig bli någon annan, förutom dig, jag känner evigheten bulta i själshjärtat mitt. Det var en slump att vi träffades, jag minns det så väl, vi blev fångade i varandras intressen o där har det så uppenbarligen stannat o om min själ får bestämma, så kommer det så alltid att göra.

Du är en så sagolik skapelse, helt utan fattning smälter man vid din åsyn, vid dina ord, vid tanken på dig, med dig, om dig, på kärlekens ö, omfattandes oss, i nuet som i evinnerlig eroromantisk magisk tid.

Du andas poesi, o jag andas Dig

~